En av mina katter fullständigt avslappnad i sin husses trygga händer. Får utgöra en vinjettt till nedanstående text!

En katts testamente.
Innan människor dör, skriver de ett testamente, där de lämnar över sitt hem och allt de äger till sina nära och kära. Jag skulle vilja skriva ett sådant testamente om jag kunde skriva. Jag skulle vilja lämna över mitt kärleksfulla hem till en stackars längtande och ensam hemlös katt. Jag skulle vilja lämna över min matskål, min trygga kattkorg, de mjuka kuddarna, mina leksaker, och den ack så älskade famnen, den varsamt gosande handen , den snälla rösten, ja hela platsen som jag har i mina människors hjärta. Jag skulle vilja lämna över hela denna stora kärlek, som ser till att jag, när det är dags, får somna in i frid och utan smärta i mina älskade människors armar. När jag dör så säg inte ”jag skall aldrig mer ha ett djur, det gör för ont när den går bort”
Leta istället efter en ensam olycklig katt och ge denne min plats. Detta är mitt arv, kärleken som jag lämnar kvar, är allt jag kan ge.

Helge Skoog, denna fantastiska människa som är både rolig, god och klok blev tillfrågad om en önskerubrik för 2012 och svarade. ”Svensk djurhållning äntligen perfekt”.
Denna rubrik fick mig att avge mitt nyårslöfte: Detta år skall jag ägna åt att göra allt jag mäktar för att djuren skall få det bättre. Och det finns mycket att göra bara i Sverige. Fasansfulla djurtransporter, kastrering av grisar utan bedövning, djur som står i sina ladugårdar med gödsel upp till magen, hundar som blir misshandlade och försummade av sina ägare, nöjesjakt på djur, vilket jag kallar lustmord, djurförsök för test av kosmetika och mycket, mycket mera. Vad kan man då göra? Dels måste vi  vara många för att kunna bilda en opinion. Därefter måste man jobba med att  påverka myndigheterna i första hand i den kommun där man bor. Detta har jag försökt med, men insett att jag inte kan påverka ensam. Jag har skrivit tre stycken medborgarföslag.  Dels ang. matning av sjöfåglarna vintertid, rastgårdar för hundar i kommunen och ekonomisk hjälp till kastrering av katter i bostadsområden. Inget av dessa förslag har, ännu efter tre månader, tagits upp i fullmäktige. Jag har också haft en privat brevväxling med Anna Ljungdell, kommunalrådet i Nynäshamn, där jag kritiserat dom styrande i kommunen för deras kallsinnighet mot djuren samt för deras oförmåga att lyssna in signaler från medborgarna ang hanteringen av våra skattepengar. Dom svar jag fått  på mina brev betraktar jag mest som ”snömos”.
Länstyrelserna måste få extra personal för att göra icke föranmälda besök hos djurägare. Djurförbud måste utfärdas för olämpliga ägare och kontrolleras rigoröst.  Men: Ingenting av detta kommer att ske så länge vi har en jordbruks/landsbygdsminister som tycker att allt man behöver göra för djurens väl och ve är omöjligt och onödigt. Han bör därför bytas ut och ersättas av någon som bryr sig om djuren. Varför inte tillfråga Helge Skog? Människor som inte reagerar över att se djur lida bör inte ens tänka tanken på, eller tillåtas, att äga ett djur.
I  Nynäshamn finns det , som sagt, mycket övrigt att önska.
Själv är jag aktiv i Nynäshamns katthemsförening. Vi har många djurvänner, skattebetalare, i vår kommun som skulle önska att kommunen kunde hjälpa oss med åtminstone hyran för lokalen. Men trots ett antal ansökningar har vi inte fått ett öre till hjälp och vi har stora problem med att få pengarna att räcka till . Att ta hand om hemlösa katter är dyrt, pengarna vi får in från våra medlemmar räcker inte så långt som vi skulle önska och vi måste hela tiden vädja till våra medlemmar och sponsorer om hjälp.
Vi måste också arbeta med att höja kattens status. Att sälja en katt för en krona tassen är en ren skymf mot djuret och skall förhindras. Kastrering av lösspringande katter i bostadsområden  är ett måste och avel skall ske under kontroll.
Så snälla: Hjälp oss att påverka kommunen där du bor. Skriv insändare, stöd oss med goda råd  genom att medverka på denna blogg. I förlängningen hoppas jag att med din hjälp kunna påverka riksdag och regering att skapa lagar som tvingar kommunerna att sköta sin djurhållning bättre.
Värt att tänka på är att vi människor också är djur, visserligen med en högre status men ändå med behov och känslor som alla andra djur.